Nej, du krossade inte mitt hjärta
Posted: juni 25, 2009 at 2:25 e mDu krossade det inte men du gjorde det tomt. Jag har aldrig känt mig så tom förut, fast jag tappade aldrig förståndet, livslusten eller hoppet så det är därför jag säger att du inte krossade mig.
Jag har alltid vetat att det kommer bli bättre, jag kommer att överleva, jag kommer att bli glad igen, jag kanske till och med kommer hitta någon annan.
Men jag kan inte säga att jag kommer att kunna vara lika lycklig nu som om jag hade varit med dig för då skulle jag ljuga för alla och för mig själv. Jag måste bara acceptera det och göra det bästa av det som finns nu.
Jag kämpade mycket för dig, jag vet inte om du förstår det. Du kanske inte vet hur svårt det är att slappna av och vara sig själv när tusen känslor och tankar strömmar runt i ens huvud. Jag klarade det, jag var kompis med dig även fast det var svårt. Jag ville att du skulle lära känna mig som den jag är när jag inte är konstig och förälskad. Sen var det upp till dig…
Du ska bara veta hur rädd jag var innan jag berättade. Jag var vettskrämd, jag trodde inte att jag var stark nog för att klara av att bli sårad. Om jag är ärlig så var det hemskt, allt kändes meningslöst, jag skrek och grät och drog långt ut i skogen. Skogen gjorde mig lugn. Det kändes som om jag aldrig ville vända tillbaka, jag bara gick och gick och gick tills jag hade bearbetat mycket. Otroligt mycket för att vara de första timmarna efter smällen.
Nu är mitt problem att jag måste sluta känna något för dig. Tårarna är mil bakom mig och de negativa tankarna vinner inte över mig. Men en sak förstår jag inte hur jag ska klara, jag vet inte ens hur. Hur slutar man känna något?
