Vad vill jag… egentligen?
Posted: juli 4, 2009 at 5:59 e mSom följd på förra inlägget så kan min familj ibland hitta mig sittandes och kolla i en klädtidning med bistert ansiktsuttryck och prata lite lätt om hur jag nu har börjat känna för kläder. Men det är inte bara det som känns fel.
För att vara ärlig så känner jag ett behov av någonting, någon relation av något slag. Det känns inte bra att skriva att jag vill ha en pojkvän för det känns fel att inte kunna klara sig själv med de vänner man har och så. Men det kanske är det jag är ute efter även fast min värdighet säger nej.
Det känns fel att strula. Jag tänkte innan jag drog på Gatufesten igår att det skadar inte att ha kul med nån kille där… Men det är ju INTE DET jag är ute efter!! Jag tar det istället och jag känner i själen hur värdelöst det egentligen är.
Egentligen vill jag lära känna människor på djupet, känna att saker betyder något, känna mig behövd och älskad.
Med den här klumpen i magen kunde jag bara inte uppskatta kvällen såsom jag annars skulle ha gjort. Jag kunde inte leva i nuet och bli galen, jag kunde inte känna någonting av de tomma kyssar jag fick och det sista jag kände mig var trygg.
Jag vet att om jag var nöjd. Om jag var helt tillfreds med mig själv och min tillvaro så hade det blivit en toppenkväll. Det var inte kvällen det var fel på, det var mina tankar. Men ändå så tror jag inte på det här med att strula. Jag tror inte man får ut särskilt mycket av det, men jag tycker inte det är fel att göra det. Det känns bara så tomt för just mig.
Jag kunde i för sig ha tyckt att det var spännande att gå runt och prata med Alexander, jag kunde ha känt mig snygg för han sa att jag var det. Det kunde ha varit mysigt att stå på bron, spana upp mot bungyjumpen, med hans händer runt midjan och känna hans lätta pussar på halsen.
Det skulle egentligen ha kunnat vara romantiskt. Men ändå, hur? Vi hade träffats samma kväll, det enda han visste om mig i princip var att jag var snygg, han verkade lite nervös och jag kunde bara inte känna någonting.
Kvällen avslutades med att jag satt vid kyrktältet och pratade med en kille som hette Tobias om Gud. Jag tror inte att jag är redo för en galen kväll än. Jag behöver få saker att kännas mer magiska.
Nu känns det bättre efter att ha fått skriva av sig. Jag har definitivt för mycket känslor. :Z
The Discussion
see what everyone is saying
Hej Elin
Jag vill bara skriva att du är behövd och älskad! Jag skulle inte klara en vecka utan att få prata med dig. Jag skulle ha ont i hjärtat av saknad. Jag berättar det mesta för dig, allt i princip. Jag känner dig bättre än många andra och vi kan ha otroligt kul tillsammans. Och vissa kvällar när du är och borstar tänderna hoppas jag att du ska komma in till mitt rum och prata med mig. Jag älskar när vi diskuterar våra ”knäppa” och (smarta) tankar. Vi är mycket lika men ändå olika på många sätt. (Du kanske syftade på en kille när du skrev att du ville bli behövd medmera) Men Jag vill bara säga att du är behövd och älskad av mig! Jag vet ärligt inte hur jag skulle klara mig utan dig!
(En tår rinner ner för min kind)
Kram Din Lilla Syster Annica
Jag älskar dig<3 Flera tårar rinner nedför mina kinder.<333 ^^ Jag tycker om att prata med dig på kvällarna. Det är alltid jättekul, fast man egentligen ska sova. ;P
Det jag menade med inlägget var kontrasten mellan killar som man strular med och killar som man kommer riktigt nära. Jag hade en konstig känsla den där kvällen. Nu i Strömsund kändes det mycket bättre och det gick att leva i nuet. Synd att du inte kunde vara där med mig hela tiden. Det hade blivit så mycket roligare då.<3
Kram på dig,älskling!<3
Det är väl bra att vilja ha någon och det ska man längta efter. Är själv inte så mycket för att strularunt heller, men vist kan det vara kul. Men det är inte samma känsla som om man har någon. :/ Det är intressant att läsa en blogg med så mycket tankar. :D