01

Kärlek, ingen ensamhet

Det finns många som förlorar personer som de älskar. Ingen är ensam, det händer och alla känner samma tomhet, saknad och förtvilad. Det är gemenskap på en andlig nivå.  Jag förstod det när jag läste en blogg om en mamma som har fött ett dött barn. Jag bara satt och grät över alla fina, kärleksfulla saker som hon hade skrivit och då slutade allt kännas tomt och meningslöst för mig.

Jag förstod att någonting som känns jobbigt, sorgligt och tomt kan vara vackert och fullt med kärlek. Någonting som inte finns behöver inte vara betydelselöst. Om man känner det så existerar det i fullaste grad och det betyder alltid någonting.<3

I sorgen finns mycket och stark kärlek och mening.

Jag tycker liksom Jessi om den här dikten om styrka:

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
ღ
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas
ღ
Att vara stark
är att leva livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av den
att falla till botten
slå sig hårt och
alltid komma igen
ღ
Att vara stark
är att våga hoppas
när ens tro är som svagast
att vara stark är
att se ljuset i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit