3

Tungt

Jag måste få uttrycka hur jag känner. Jag mår dåligt över en sak och känner att det är bäst att berätta vad det är. Jag har inte kunnat formulera det förut. Jag är inte säker på varför. Det är väl för att jag har varit rädd för att inte kunna hitta orden eller för att inte bli tagen på allvar.

Den här texten är riktad till Uno och Igor. Ni är mina vänner och jag vill inte att ni ska misstolka det här. Eftersom jag inte har sagt någonting har ni inte kunnat göra någonting åt saken. Grejen är att jag tycker att ni driver med mig för mycket och det får mig att må dåligt.

Jag har sagt till mig själv flera gånger att jag är töntig som överreagerar. Jag vet att ni inte menar något av vad ni säger. Varför ska jag ta illa upp om ni inte menar någonting av det? Den enkla anledningen är att jag inte tycker om det.

Ni upprepar samma saker om och om igen, liknande skämt som handlar om hur dålig jag är. Jag förstår humorn. Det är ganska kul att driva med folk man känner men det är ALLTID jag. Ni två gaddar ihop er och går på mig med full styrka och jag tycker bara inte om det.

Jag vet att ni tänker att jag har missuppfattat situationen totalt. Men förklara för mig hur jag ska kunna tolka det på något annat sätt när det är det enda ni säger till mig. Inget ni har sagt till mig den senaste tiden har varit positivt. Jag har blivit till ett vandrande skämt.

Jag vill inte vara ett vandrande skämt. Jag tycker om er båda och det får mig att må sämre än om ni hade varit några som jag inte hade tyckt om. Ni tycker nog att jag inte ska bry mig och att jag ska acceptera er som dem ni är för att den humorn hör till era personligheter. Men det går inte att skjuta upp sin egen smärtgräns. Det är precis som att jag skulle tycka att det är kul att kasta stenar på dig, Igor och att du inte ska bry dig för att du måste acceptera mig som den jag är. Jag gillar att kasta sten. Det är en sån jag är och det är bara att acceptera.

Som jag ser det handlar det inte om att vara stark. Jag tycker att vänner ska stötta varandra. Om ni tänker något annat blir jag ledsen men det får jag acceptera. Vi kanske inte var menade till att vara vänner men jag vill verkligen vara kompis med er. Det är därför jag skriver det här överhuvudtaget.

Förlåt för att jag har världens sämsta självkänsla och öser en massa skit över er. Som jag skrev i början har ni inte vetat om det och kan inte ha sett vad som hände. Jag förstod det inte själv först heller. Det var bara en känsla i början och ikväll fick jag ord på det.

Förlåt mig. God bless!<3