Posted: juli 11, 2009 at 11:45 f m
Nu har jag varit på en festival i en ort som är mindre än Ånge. Den heter Dundermarknan och är i Strömsund. Marknaden är på dagen och sedan på kvällen är det konsert, dansbana och discotält. Just det, det finns tivoli också. :)
De som spelade igårkväll var H.E.A.T. Jag tyckte att de var skitbra, särskilt hitten. Alla blev som galna då. Fast asså, jag tycker att all fartig livemusik är bra. När det är på riktigt så vaknar jag till och bara måste digga! :) Det kan inte bli dåligt.
Jag tycker att det här arrangemanget slår ut alla andra festivaler jag har varit på, både Gatufesten och Storsjöyran. Fan vad härligt drag det är här asså! Alla verkar bara chilla och göra vad de känner för. Stämningen är underbar. Man träffar lätt nya vänner.
Igår träffade jag en kille som heter Kennet. Han var hur rolig som helst att dansa med. Vi skrattade, hoppade och fick till hyffsat samspel med rörelser. Han var inte som andra killar som bara verkar vara ute efter sex. Han var hur söt som helst. Vi ska träffas ikväll också. Jippey! Vi har bytt nummer men jag vill inte gå för fort fram. :P
Det är synd att Annica är sjuk så att hon inte kan vara med. Det skulle bli mycket roligare om hon var det. Men jag klarade ändå bra av att regera ett disco på egen hand. ;D
Nu ska jag gå och duscha, vi bor på Stömsunds camping. Det finns uppvärmda pooler här. Om jag inte var så förkyld så skulle jag bada. Men ahja.. hej så länge! :P
Posted: juli 9, 2009 at 9:15 e m
Jag blir sur på dig, Felix om du inte kollar det här när jag bad dig. ;P
Det var igår som jag träffade knasen, Felix. Efter mitt jobb så var vi på konsum och jag skulle köpa Kesella och jäst. Felix anmärkte på vad det var när vi gick runt där och handlade matvaror tillsammans. Det blev skitkul för jag hade inte tänkt på det, men med tanke på våran dialog så lät vi som ett gammalt, gift par. Det skrattade vi åt. xP
Du glömde korken! ;D
Vi knäppte lite flummbilder och satt och målade och sen drog vi till konsum igen för att Felix ville köpa dricka.
Felix målade sin seriefigur som är *host* jättetuff. xD
Haha! xP
Posted: juli 9, 2009 at 8:47 e m
Jag började jobba på Fritidsboden i måndags och jag stortrivs där. Jag jobbar fem timmar om dagen och tjänar 35 kr/timme. Det är perfekt som mitt första arbete.
Jag trodde att det skulle bli hemskt att ha ett jobb. Men eftersom det är så pass korta dagar och varierade arbetsuppgifter så går tiden jättefort. Ibland får jag inget att göra där också. Då brukar jag sitta och lyssna på radion. Underbart! :D Lunchen får jag ta när jag vill. Jag brukar sitta och äta i en halvtimme då, de har mikro där. :P
Undrar vad de som inte kan svenska säger om den här skylten. xD
Ser du den läskiga indianen som speglas i glasögonen. Ooohhu! xP Det är en pappersbild som det hänger en sjal på. Jag tyckte det såg kul ut. :P
Imorn är jag ledig för jag ska på festival!! Tjoo!! Det är en liten i Strömsund men det var jävligt kul där förra året. Jag längtar. ^^ Synd bara att vi missade Kevin Borg som spelar ikväll. Men imorn är det H.E.A.T, pappa gillar dem. Det blir nog kul. :)
Posted: juli 5, 2009 at 4:13 e m | Tags: Dikter
Det finns många som förlorar personer som de älskar. Ingen är ensam, det händer och alla känner samma tomhet, saknad och förtvilad. Det är gemenskap på en andlig nivå. Jag förstod det när jag läste en blogg om en mamma som har fött ett dött barn. Jag bara satt och grät över alla fina, kärleksfulla saker som hon hade skrivit och då slutade allt kännas tomt och meningslöst för mig.
Jag förstod att någonting som känns jobbigt, sorgligt och tomt kan vara vackert och fullt med kärlek. Någonting som inte finns behöver inte vara betydelselöst. Om man känner det så existerar det i fullaste grad och det betyder alltid någonting.<3
I sorgen finns mycket och stark kärlek och mening.
Jag tycker liksom Jessi om den här dikten om styrka:
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
ღ
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas
ღ
Att vara stark
är att leva livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av den
att falla till botten
slå sig hårt och
alltid komma igen
ღ
Att vara stark
är att våga hoppas
när ens tro är som svagast
att vara stark är
att se ljuset i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit
Posted: juli 4, 2009 at 5:59 e m
Som följd på förra inlägget så kan min familj ibland hitta mig sittandes och kolla i en klädtidning med bistert ansiktsuttryck och prata lite lätt om hur jag nu har börjat känna för kläder. Men det är inte bara det som känns fel.
För att vara ärlig så känner jag ett behov av någonting, någon relation av något slag. Det känns inte bra att skriva att jag vill ha en pojkvän för det känns fel att inte kunna klara sig själv med de vänner man har och så. Men det kanske är det jag är ute efter även fast min värdighet säger nej.
Det känns fel att strula. Jag tänkte innan jag drog på Gatufesten igår att det skadar inte att ha kul med nån kille där… Men det är ju INTE DET jag är ute efter!! Jag tar det istället och jag känner i själen hur värdelöst det egentligen är.
Egentligen vill jag lära känna människor på djupet, känna att saker betyder något, känna mig behövd och älskad.
Med den här klumpen i magen kunde jag bara inte uppskatta kvällen såsom jag annars skulle ha gjort. Jag kunde inte leva i nuet och bli galen, jag kunde inte känna någonting av de tomma kyssar jag fick och det sista jag kände mig var trygg.
Jag vet att om jag var nöjd. Om jag var helt tillfreds med mig själv och min tillvaro så hade det blivit en toppenkväll. Det var inte kvällen det var fel på, det var mina tankar. Men ändå så tror jag inte på det här med att strula. Jag tror inte man får ut särskilt mycket av det, men jag tycker inte det är fel att göra det. Det känns bara så tomt för just mig.
Jag kunde i för sig ha tyckt att det var spännande att gå runt och prata med Alexander, jag kunde ha känt mig snygg för han sa att jag var det. Det kunde ha varit mysigt att stå på bron, spana upp mot bungyjumpen, med hans händer runt midjan och känna hans lätta pussar på halsen.
Det skulle egentligen ha kunnat vara romantiskt. Men ändå, hur? Vi hade träffats samma kväll, det enda han visste om mig i princip var att jag var snygg, han verkade lite nervös och jag kunde bara inte känna någonting.
Kvällen avslutades med att jag satt vid kyrktältet och pratade med en kille som hette Tobias om Gud. Jag tror inte att jag är redo för en galen kväll än. Jag behöver få saker att kännas mer magiska.
Nu känns det bättre efter att ha fått skriva av sig. Jag har definitivt för mycket känslor. :Z
Posted: juli 4, 2009 at 3:42 e m
Jag är på världens sämsta humör just nu. Saker känns meningslösa.
För det första så har jag tappat intresset för kläder. Asså, jag tycker fortfarande att man behöver kläder och att kläder kan vara snygga, men det finns inget djupare där bakom. Tidigare i min tonår har jag tyckt att det är jättekul att köpa nya kläder, se hur man ser ut i dem, alla färger, modeller, mönster, prova nya stilar och allt sånt har varit jätteroligt.
Men nu känner jag att vad jag än tar på mig så ser jag fortfarande ut som jag alltid har gjort, det gör ingen större skillnad. Jag tycker aldrig längre att något plagg gör ett ”wow-intryck” på mig. Det är bara kläder och det betyder ingenting. Jag saknar att tycka att shopping är kul. :(
Nu är jag mer intresserad av inredning. Matcha färger i olika rum, hitta intressanta blommor och växter, titta på lampor som avger ljuset på ett facinerande sätt och man tycker att det bara är wow! Men även det känns meningslöst eftersom jag vet att jag kommer att tycka att det är lika värdelöst som klädshopping senare i mitt liv.
Det jag börjar inse är att jag inte kan få ut saker av att köpa. Jag kan inte få ut den där lyckokänslan då. Jag måste finna den någon annanstans. Det känns i alla fall bra.
Alltså att jag är påväg mot något bättre.
Posted: juni 29, 2009 at 12:35 e m
Det var igår. Vi hade knytkalas och grillade först. Sen badade de flesta, inte jag för att jag inte hade bikini med mig. Jag hade en klänning som blir som en ring om man sträcker ut den vågrätt, så vid är den. Om jag hade badat så hade den flytit på ytan i en ring. Uno sa att det skulle va asballt.
Anette ville att jag skulle bada med henne. Då sa jag att jag bara skulle bada om jag blev iputtad. Då lyfte Marcus upp mig och bar ner mig till bryggan. Jag ångrade mig verkligen. Som tur var hamnade jag inte i vattnet. :D
Efter att de hade badat så drog vi till IOGT NTO-lokalen eftersom det hade blivit så mycket mygg och knott. Där körde vi maffia, jag var inte med eftersom det kändes som att jag inte var på mitt fantasifullaste humör direkt. Men det var riktigt kul att titta på.
Efter det körde vi en lek då man ska säga en persons namn innan den personen som står i mitten slår en på knät. Därefter ska personen i mitten slå den personen vars namn sägs och då ska nästa person säga ett annat namn osv. Det är väldigt simpelt men när man blir pressad blir det svårare att komma på ett namn att säga. Uno råkade säga Igor ett par gånger. Det kändes verkligen att Igor saknades igår när vi träffades sådär allihop.
Jag gick med Anette hem, jag ska vara med henne imorgon. Jag vet inte vad vi ska göra, fast jag kommer säkert på nåt. Det finns miljontals möjligheter om man bara tänker efter. :)
Jag som många andra gav Anders en present. Jag satt på morgonen och gjorde ett bildspel med bilderna från Tjobre, la till lite musik och sånt. Jag tycker att det var en bra idé. Hoppas han gillar det. :)
Posted: juni 25, 2009 at 2:25 e m
Du krossade det inte men du gjorde det tomt. Jag har aldrig känt mig så tom förut, fast jag tappade aldrig förståndet, livslusten eller hoppet så det är därför jag säger att du inte krossade mig.
Jag har alltid vetat att det kommer bli bättre, jag kommer att överleva, jag kommer att bli glad igen, jag kanske till och med kommer hitta någon annan.
Men jag kan inte säga att jag kommer att kunna vara lika lycklig nu som om jag hade varit med dig för då skulle jag ljuga för alla och för mig själv. Jag måste bara acceptera det och göra det bästa av det som finns nu.
Jag kämpade mycket för dig, jag vet inte om du förstår det. Du kanske inte vet hur svårt det är att slappna av och vara sig själv när tusen känslor och tankar strömmar runt i ens huvud. Jag klarade det, jag var kompis med dig även fast det var svårt. Jag ville att du skulle lära känna mig som den jag är när jag inte är konstig och förälskad. Sen var det upp till dig…
Du ska bara veta hur rädd jag var innan jag berättade. Jag var vettskrämd, jag trodde inte att jag var stark nog för att klara av att bli sårad. Om jag är ärlig så var det hemskt, allt kändes meningslöst, jag skrek och grät och drog långt ut i skogen. Skogen gjorde mig lugn. Det kändes som om jag aldrig ville vända tillbaka, jag bara gick och gick och gick tills jag hade bearbetat mycket. Otroligt mycket för att vara de första timmarna efter smällen.
Nu är mitt problem att jag måste sluta känna något för dig. Tårarna är mil bakom mig och de negativa tankarna vinner inte över mig. Men en sak förstår jag inte hur jag ska klara, jag vet inte ens hur. Hur slutar man känna något?
Posted: juni 24, 2009 at 9:41 e m
Fina va? ^^ Jag har varit på marknad på Frösön idag.
Jag köpte inte mycket mer än de där. En mjukglass bara och så tänkte jag köpa ett chokladdoftande ljus men det fick jag gratis. Den kostade tio kronor, jag hade inget lägre än en hundring när jag skulle köpa den och tjejen som skulle sälja den till mig hade ingen växel så jag fick den.
Mamma köpte en spikmatta också. o.O Jag provade den och det var inte skönt men det skulle ju vara bra för typ blodcirkulationen.
Vi har ätit tacos ikväll. Jag är hur mätt som helst. Härligt! :D
Jag har kommit på ett namn till min nya berättelse. ”Minnen som aldrig dör”. Jag ville att namnet skulle vara speciellt, lockande och samtidigt inte avslöja berättelsen. Tycker du att namnet är bra?
Posted: juni 23, 2009 at 11:15 e m
Jag har börjat att skriva på en ny berättelse. Den handlar om relationen mellan en mor och en dotter. Genre är drama. Jag vet inte hur lång den kommer att bli än. Runt trettio A4 i alla fall. :)
Den kommer att bli väldigt dramatisk och säkert väldigt orealistisk. Men spännande hoppas jag att den blir i alla fall och det kommer att finnas plats för mycket kärlek.
Previous Page Next Page
